En internationell kulturförändring sker som eftersträvar perspektivtäthet och samverkan, inte minst på life science-området. Det är tydligt och bra att ett inkluderande förhållningssätt prioriteras mer, inom såväl hälso- och sjukvården som den medicinska och vårdvetenskapliga forskningen. Studiedeltagare, patienter och närstående betraktas som partners i allt fler sammanhang.

Men hur ska man göra för att ett sådant partnerskap ska bli framgångsrikt och vad menas egentligen med framgång inom samverkan?

Rapporten ”Patient- och närståendesamverkan för bättre forskning och hälso- och sjukvård” tar sig an dessa frågor.

Rapporten bygger vidare på etablerade ramverk och verktygslådor och har dragit nytta av gjorda erfarenheter kring samverkan mellan patienter, närstående, forskning och hälso- och sjukvård. I det samlade materialet är det tydligt att det finns en stor nytta med samverkan., Samtidigt visar rapporten viktiga punkter att beakta för en lyckad samverkan. Till exempel behovet av ett för alla gemensamt syfte, en långsiktig struktur med trygg ersättningsstruktur men även utmaningen med både maktobalansen och att skapa tillit.

För att kunna skapa en bra samverkan som leder till ökad nyfikenhet tror vi att det behövs en kulturell och strukturell förändring inom forskningen och i hälso- och sjukvården kring patient- och närståendesamverkan. Med strukturell förändring menar viatt samskapande behöver ta en självklar plats i organisationer vilket kan leda till att ledarskap, administration, ekonomiska system och hur verksamheternas arbetssätt är uppbyggda måste ses över. Den kulturella förändringen berör till stor del tankesätt och inställningar hos individer. Struktur och kultur behöver växeldra och komplettera varandra för att man ska få ut så mycket som möjligt av att samverka.